Pris från Publicistklubben

”Språket är obegripligt. När orden kommer in i hjärnan stillar de tårar, ställer till med cirkus, öppnar ögon och förändrar liv.” Orden är författaren Lars Hesslinds. Jag lånade dem till mitt examensarbete på Journalist- högskolan i Göteborg våren 1996. Den blev utsedd till bästa uppsats samma år, av Publicistklubben Väst i Göteborg, som gav mig stipendium.

Uppsatsen handlar om ett språktränings- program för barn och skolelever som fanns i Brämhults kommundel i Borås. Så här skrev jag själv i inledningen till uppsatsen:

”Språket är obegripligt. Eller ogripligt. Nästan som universum att tänka på. Utan språk finns ingenting som gör en människa till en människa. Ändå tar vi det så för givet. Det är en självklarhet att vi ska kunna säga Aj! när det gör ont, skälla på någon när vi är arga, tala om för någon hur mycket vi älskar. Känslorna får ord.”

Språket och att skriva har fascinerat mig länge. Därför gick jag från präntandet i mina flickaktiga dagböcker till att med vånda lyckas prestera uppsatser som fick bra betyg i gymnasiet, vidare till Journalisthögskolan – där man ju faktiskt kunde få lära sig att skriva som yrke.

Och här är jag nu: Lever på att skriva texter. Bland annat.